And so much for that.. Jag har aldrig tid att skriva nå mer, som ni ser, för jag har två nya karriärer, kortgörning och glassgörning.. (Hmm, spela roll vad mamma säger, det låter coolare på engelska, cardaking and icecreammaking).. Well, nu ska jag ta och lägga mig, så det här får väl bli allt vad det blitt.. För jag ska ju orka upp imorgon till jobbet kl 5.. på kvällen alltså, gå inte å tro att jag är en-sån-där som jobbar tidigt. Nej. Nej.

Godnatt.

Under hela min dag har jag inte gjort mycket mer än:

Ett bröllops kort till Sandra och Dennis!!

..and thats it. Jag är nog allt bra slö jag.

Om ni hör att jag livit utkastad, så är det garanterat för att Pappa fått nys/syn på detta:

Nu har jag gjort en fin fin grej. Jag har beställt en fin fin grej!

Jag är nog ganska dum jag...

This is what I just orderd.

Vet ni vad det är?

Jo. Min senaste dumhet. Min nya karriär.

En Glassmaskin!

Men what more? Jo. För att beställa den så måste man:

Ja. Man måste svara på den här frågan.

Hoppas nu jag svarade rätt, så jag får mina drömmars grej hem.

Men lite taskigt ändå, tänk om man inte kan räkna?

Eller är det meningen? Att inte en sjuåring ska kunna beställa en?

Newsflash, de kan räkna! Nästa gång, testa nått med bråk eller roten ur.. då ska vi se!

höhö.

Äsch, nu är jag påväg mot en okänd destination igen,

men ja, jag lär väl vara hemma igen på torsdag..

för att hinna fara mot en annan destination på fredagen!

Ja, ni ser, det är fruktansvärt slitsamt att inte ha ett helt jobb!!

Jo vars, om ni undrade om igår så har vi(mamma) en ny teori. Vi(mamma) tror att vi(jag) har brock.

Eller nå annat äckligt. Brock i magen. USCH!

De låter ju som om jag har ett broccoliträd i magen!

Eller nå sånt. Men ja, de är ungefär att jag har ett hål i magen, typ mellan revbenen där min magsäck/tarm(minns ej vad de var.. so much for caring) kan hoppa ut en sväng. Eller nå sånt. Jag vet inte. Googla om de är så viktigt. Jag har inte tid. För.. nu ska jag mot min kända okända destination!

Ciao.

In och ut,

Kan någon hjälpa mig med att hälla varmt vatten på snön snart?

Det känns lite hjälplöst att ensam försöka smälta fram våren.

..så har vårt trådlösa nät lagt av, så bara en åt gången kan vara på nätet.

Nu är det alltså min tur.. klockan är bara 23.39 och man ska upp och jobba imorgon..

men inte klagar man.. nä nä, inte missförstå mig nu. ÖÖÖÖÖÄH!

Men ja, nu planeras här resor för fulla muggar!

Grekland i maj, spikat.

Men Peru i höst? Inkaleden? Vandra? Någon som är på?

Eller så blir de Frankrike med mamma och Ela och Linno.

Den som lever hinner nog se.

Men äsch, läggdax så jag orkar smila på jobbet imorgon.

Hemska tider.

Ela och Jag skottar fram sommaren..

Connie i vagnen, fullt påklädd!

Jag och Connie, som är gillar mitt hår.. som mat.

Den äckliga fågeln som tog det där med att väcka mig allvarligt i morse.

Den tog det verkligen på dödligt allvar, och dog på kuppen. Najs.

Den tragiska snöiga utsikten från mitt fönster på vår bakgård.

När, ja när försvinner allt detta fula vita?

Är du också en fritidsforskare som jag?

Jag har nu en svin bra syssla. Ett arbete. Ett underhållande arbete!

Kan det bli bättre? Tvivlar på det.

Nåväl, vad gör jag?

Jo jag jobbar. Mitt jobb är att svara på rubrikerna i morgontidningen. Skit kul!!

Till exempel hittade jag idag en gammal Happisbladet och hur kul kan man inte ha?

Till exempel så fick Tompa Johansson en hel massa fina extra komentarer som

passade fin fint in om Mästarnas Mästare tävlingen.

Och en liten tjej sa om Charlotte Kallas hemkomst "Jag var så förväntansfull." och jag såg min chans

att fylla i med de meningar som i min mening saknades..

Kanske har de bara fallit bort? Nåväl, hennes slutgiltliga svar blev:

Jag och Gina for till Ica för att handla..

Det är viktigt att parkera rätt och tänka på säkerheten nu för tiden.

Jag och Facebook är nu inne i en kris. Och jag tror att jag snart kommer att ta det avgörande steget, jag tror att jag snart måste göra slut med Facebook. Det funkar inte längre. FB bryr sig inte längre om mig. Likar aldrig min status och komenterar aldrig aldrig mina bilder. Det funkar inte längre. Jag visste att det skulle göra ont att bli kär. Men så här ont? Kom igen! FB, du har sårat mig så djupt, jag tror inte att vårat nät någonsin kommer att repareras. Den skickligaste datateknikern i världen kan nog inte fixa det här. Jag tror att det är dax för oss att gå skilda vägar. Vi är två skilda personligheter, du vill tex. aldrig gå ut, allt du pratar om är Farmville, jag vill leva, inte bara vara en bild. Vi bägge två visste att det skulle leda till ett slut, så småning om, ingenting bra varar för evigt. Vi hade en fin tid, men den är över. Förlåt, jag vet att det är taskigt att göra slut så här på internet, men det verkar vara det enda sättet med dig. Så förlåt...

Nu siter jag här och väntar på att klockan ska bli 20.00.. men den vill visst stå kvar på 19.59 i all evighet.

Dumma klocka.

Ja, men ser man där, nu lyder den mig.

Ja, visst har jag en rolig helgsyssla, vänta in natten. Vaka in natten. Typ.

Linda f20, lördag kl 19.59: väntar.

Linda f20, lördag kl 20.10: sover.

Inte alls så att jag är grundare av humorklubben direkt.

Jag som har ett så roligt och intressant liv.

Nåja, idag har jag varit på förlovningskalas, Johanna och Göran hade ju gått och ringmärkt varandra

på alla hjärtans dag. Trevligt för dem, antar jag.

Själv är jag bitter och inåtvänd.

Som en navel.

Usch, det där blev bara äckligt. Nu ska jag nog ta och gå upp i rök lite..

Som brandmännen.

The look of today.

Fick tyvärr inte med hela "dagens outfit" men kan lova att den är

lika välplanerad och välpolerad som ansiktet.

Hem hem mitt ljuva hem...

Men vad gör man när man får för mycket av det goda och bara vill spy?

(Spy eller spy, höhö Simpe, tack för förstörelsen av ordet..)

Hmm, Snart är det sommar igen.

Alla barnen hurrar utom Linda, för hon ska släpa på sin jobb skrinda.

Tänk att det är fem år sen jag var ledig på sommaren. Fem år sen sist.

Inte konstigt att sommaren inte är som när man var liten.

Nuförtiden associerar man bara sommaren med jobb. Slit och släp. Hela dagarna.

Är inte det illa så säg.

Så njä, jag är inte peppad för summer 2010, och beach 2010 kommer jag nog inte ens se skymten av..

Nåväl, då slipper man fundera över den iallafall, om man ska va lite positiv för ombytes skull.

Lika kul är det väl också att detta kommer vara den blå-gul-grönaste sommaren på årtionden.

Jippi. Jippi. Jippi.

Men, det är väl tur att man är positiv då. Fruktansvärt tur.

Jaha, vill ni veta nå mer då?

Vardagen?

Jobbat jobbar... och ja! Det här kan ni få höra:

Blev rysligt sugen på lite godis, så jag smög så tyst jag kunde in i Ma&Pa's rum,

och skulle leta lite igenom det där fuskigt stora skåpet med så många godisgömmor...

Men hoppsan, där var ju pappa och vilade..

Hm, då brann det i knutarna.. där stod jag med armarna instukna i gaderoben..

så, nu gällde det att vara lite smart!

-Var har ni godiset?! Var det enda som kom fram från mig.

-Ehm.. en hylla upp, svarar min något förvånade far.

-Okej, kul att du säger, jag tänkte tjuva, sa jag och tog en näve godis och försvann ut i mörka natten.

Typ. Till mitt rum iaf, passade inte så bra i denna story.

Och kvar låt min stackars snuvade far, dum som han var,

så inget godis finns nu kvar.

Stackarn..

Ojeh. Ojeh.

Idag är det redan torsdag, helt sjukt vad dagarna springer iväg...

..fast jag inte ens gör något!

Ja, det är inte lätt att vara lat, man har så lite tid på sig!

Man hinner aldrig göra ingenting länge!

Nåja, idag har jag tänkt vara en god syster och pallra mig iväg med ungarna till Torneåbadhus,

och leka lite med dem, om jag nu får en bil fixat till det.

Jag borde kanske fundera på att köpa en egen.. kanske.

Njäääe.. äsch, jag vet inte.

Nu ska jag kanske vara en god matte istället och ta en promenad med hundskrället.

Om jag nu är en sån god matte..

Usch så godhjärtad jag är, det blir ju nästan sliskigt.

LEEEEEVI!

Jajjemensan, de va de. En del av gänget.

Vi alla överlevde.. nästan.

För alla er som inte vet, så har jag ju en sjukdom.

En mycket ovanlig sjukdom, tror jag iallafall.

Ingen jag känner lider av den, så långt som jag vet iallafall,

kanske de bara inte pratar om det? Vem vet?

Nåväl, jag har inte heller pratat om denna sjukdom så mycket förr,

men känner nu att det är dags att komma fram med det.

Så att ni förstår er på mig bättre.

Om det nu är möjligt.

Min sjukdom.

Jag lider av en form av sympati-sjuka.

Ser jag någon som haltar börjar jag omedvetet att halta också.

Men sluuuta skratta, de är sant!

Hostar nån så får jag en kliande hals.

Har någon något tics så får jag minnsan det också.

Inte så att det varar för evigt. En timme kanske. Eller så.

...växer det ut någon böld på nån då får jag minnsan miljoner bölder jag också.

Kolera, pest och allt annat, min vardag.

Nä, nu överdrev jag, så illa äre inte.

Men ni fattar. Det är illa ändå.

Jag vill inte vara en härmapa!

Jag vill ha egna sjukdomar!!!

eh, eller, alltså.. njää.. inte sjukdomar direkt..

eh.. nu tror jag vi säger godnatt.

Mars i bilder.