Två fjuttiga ting. Nog är man allt för bortskämmd om man kan komma på två så här världelösa saker.

1. Ett penfodral.

2. Ett ännu större pennfodral.

Ok, ni hade kunna tycka att det är en sak, men de är två olika pennfodral jag behöver.

Tänk om det hade varit så att alla kinesbarn med bundna fötter och alla low-paida barn i Afrika hade kunna önska något så litet som ett penfodral. Jag menar, om det inte hade funnits mycket annat de hade behövat före ett penfodral... Kanske man är helt bortslösad egentligen? Här ser man hur folk runt en, hur folk som en, har allt. Har allt men ändå inte fått nog. Har allt men ändå saknar det de tror sig sakna. Har allt men utan att veta om det.

Jag menar, hur ofta tänker vi egentligen på att vi faktiskt har fyra fasta väggar, att vi har ett tak som inte blåser av fast det stormar. Hur ofta tänker vi egentligen på att vårat kylskåp är fyllt, bara för att det kanske inte innehåller vad vi är sugna på just då?

Och vadå sugna på? Kan ett afrikanskt barn vara "sugna på" någonting? Eller tar riktig hunger bort allt "sug"?

Jag vet inte, jag har aldrig behövt vara riktigt hungrig, bara mindre mätt... och det räkas väl inte?