Jaaaa.. varje gång jag börjar skriva så har jag grymt mycke inspiration och en hel massa saker att skriva om.. men synd bara att det endast håller till första bokstaven jag skriver... sedan är allt bara borta... helt väck, som Linno ungefär.

Oukkeeei.
Idag, ja, hmm.. imorse, så gjorde jag någonting jag trodde att jag kommit över... någonting jag utövade för jämnan förr, men som jag trodde att jag med alla medel lyckas bekämpa och bli av med... Min sedvanliga försovning. Usch, Idag sov jag till 06.34, vilket betyder att det är exakt 4 minuter efter att min klass specialbeställda morgonbuss kör igenom Salmis. Jippie. Redan då visste jag att denna dag inte skulle komma att urarta sig allt för bra.
Jag smög omring på vindan och tänkte att jag skulle lyckas smita hemmifrån och med nästa buss(kl 07.45 bussen, hurra för småstäder där bussarna aldrig går när man behöver dem) utan att hinna möta alla 700 ungar som bor under detta tak. Eftersom alla vet att jag skryter om att jag ALDRIG NÅGONSIN försover mig nå mer, och jag ville alltså helst inte behöva förklara 700 gånger att jag har försovit mig, och ja, jag kommer nu en och en halv timmer försenad till köket, och att ja, min lärare kommer nog inte vara allt för glad(det är för övrigt en annan historia som vi tar längre ner)..
.. Ja, detta är alltså en av de hemskaste sakerna med att vara en i vår familj. Här hemma ska man alltid påpeka och tvinga folk att äta upp vad de sagt. Ibland, ja ibland, hade det nog varit ganska bra å bara ha ett äldre utflyttat syskon.

Hmm, till det att Jonni inte blir allt för glad över någon som försover sig. Till att börja med är vi nu i skolrestaurangen, dvs, vi måste måste måste verkligen komma dit. Vi är alltså 7 elever som läser kock inriktningen, och vanligtvis är vi runt 4(ibland, men ytterst sällan 5) elever i skolan. Så om vi nu ska klara av att sköta en restaurang så måste vi alla vara DÄR och pigga och alerta. Villket jag nu inte var.. Då, ja under morgonmötet(ev. morgonkaffet/morgongröten hur man nu vill ha det), som jag då missade, kom Jonni alltså på att han skulle hämnas för att jag försovit mig.
Medans jag nu smög runt hemma, och försökte smälta in i tapeten(klädde mig även i grått, eftersom ingen lägger märke till gråa färger...) så smidde mina kära klasskamrater och min lärare elaka hemska planer för min räkning.
Ja, alltså någonstanns runt kl. 08.15 klev jag yrvaket in i köket och letade upp Jonni för att fråga efter uppgifter. Jag borde redan då, på hans smil kunna lista ut att någonting var på gång.
Javisst, jag skulle straffas, på de grövsta vis man kan bli straffad i ett kök. jag skulle få skala potatis. Jippi! och inte bara potatis. Mandelpotatis(mindre i storlek än vanliga pot.).... Jippi, så mycket för att få en bättre dag va? ... Nu försöker jag själv bara att planera ut allaslags dumheter för mina klassisar till nästa gång de gör någonting fel... hehe.

Hmm, nu blev jag så påmind om min taskiga dag att jag börjat tycka synd om mig själv, och därför inte längre kan skriva någontíng vettigt...

Jo, bara en kul grej föressten:
Emilia utbrister på bussen:
-Jag har träffat en kille!!!
När Emilia kommer fram till någonting så utbrister hon verkligen, ordagrannt. Hon riktigt skrek ut det mitt i allt. Och, ja, de var väl inte allt för kul, men saken var den att hon menade att berätta att hon träffat en kille vi har varit tränare för en gång i tiden, alltså en som tränat box'n'kick hos oss.. men de lät aningens fel bara. haha.

Hm. Imorgon blir det inte skola i för min del, jag ska träna låg och mellanstadiet på Nikkala skola i box'n'kick, eller ja, de ska få testa på. De har ju Hälsovecka, så får se hur de går, kan ju bli kul:) Hoppas ´nu bara att alla mina hanskar och mitsar räcker!!

...får se var Jonni och kompani har för sraff till mig på torsdag sen då..

ska ner och käka nu!
Synes!