jag är så vår..

exakt, jag är så vår... snuvig!

men, nu börjar snuvan släppa lite... bara för att göra plats för mer hosta... jippi!

När snuvan börjar släppa börjar man långsamt få tillbaka sitt luktsinne, till både sorg och glädje.
Det här är vad som händer:
1) Man märker att man inte är den enda som använder toaletten.
2) Linno kan inte längre smyga sig på en, lukten avslöjar henne.
3) Kattkräket har inte en chans till att få sova med mig.
4) Man inser att ens lillebror inte använder dushen lika flitigt som han borde.
5) Man upptäcker att katten på något sätt besökt ens rum under sin sjukaperiod.

ja, det finns säker fler exempel, men äsch i de.

nu tar mitt datorbatteri snart slut, så, tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0