Nu är det så att jag har haft en oförklarlig hosta i några dagar.

Okej, så oförklarlig är den kanske inte, pollen och astma spelar säkert åda sina givna roller också..

Men iallafall, i fredags blev jag less och letade på natten igenom vårt medicin skåp

och i min sömn orkade jag inte läsa lappen mer än att det stog "för hosta.." så det dög för mig.

Trodde jag. Visst, det har funkat fint och jag har mått så bra man kan må.

Men. Det finns alltid ett men i mina historier... Men, idag kollade jag lite noggrannare på flaskan och frågade min kära mor om det var den jag skulle använda(efter att ha använt den i fem dagar redan, jippi).. och mjaa..

Det var morfin.

Kul.

Mammas host-morfin. Så att hon ska kunna sova utan att hosta.

Hoppsan. Hoppsan.

Så kan det gå när man inte har alla koppar i skåpen, som man skulle säga i Tyskland.