Så bara att fråga mig om alla livsbekymmer...
Men om det kommer till djupare frågor än om hur man undviker att halka på bananskal så vet jag inte om vi kan säga att ni ska fråga mig då... men annars så kan jag nog allt.

Fast när inte ens 118 100 vill låta mig bli en av deras "supersvarare" då är livet ganska taskigt. Jag menar, här hade jag tänkt att nu när jag har lite tid över (ehm, läs: trodde att jag skulle få tid över..) så tänkte jag att jag skulle göra en liten insats i denna usla värld. Genom att svara på allas frågor, men ack nej, det dög visst inte, ack nej, ack nej, jag duger inte ens åt dem, då är det illa.

Tänk, nu är det bara en vecka kvar tills jag kommer hem för julen, och jag längtar! Julen är inte så julig om man inte är hemma. Även om vi idag var till Kyrkan och såg ett luciatåg av barn, hur mysigt som hellst, ska ni veta.

..okej, det var ganska juligt det.

O ja, Kattis, din bok, den där me pojken med autism blir nog kvar här lite längre, A ska låna den efter mig, för jag har skrutit så mycket om hur bra den är. (skrutit?) Men jaa, du kan ju ringa nån dag!

Äsch, lika och säga God natt nu! Bye.